Kategoriarkiv: Djurhållning

Fåren är här :D

Äntligen har vi fått hem våra får. Det är fyra tacklamm som föddes i mars i år. De är av rasen Ostfriesiska mjölkfår och de är tänkta att ge oss mjölk som ska bli youghurt och ost. Eftersom de är så små ännu så kommer vi inte att betäcka dem förrän nästa höst så mjölken får vi vänta på till om två år!

Vi hade hoppats att vi skulle kunna hitta en tacka med lamm för att kunna få lite mjölk redan i år men hittade ingen med MV-status. MV-status innebär att de är kontrollerade för och fria från ett virus som heter Maedi-Visna. Det är ett virus som inte är så vanligt men om fåren är smittade så finns inget bot utan de dör så småningom och har man otur så får man ta bort hela besättningen. För oss var det därför viktigt med MV-status.

Nu ska vi försöka hitta en renrasig Ostfriesisk bagge också. Det känns dock inte lika bråttom. Vi kan ju betäcka med en bagge från en annan ras så länge vi inte ska behålla lamm för att kunna mjölka dem i framtiden.

Vi kommer att hålla dem i stallet några dagar för att lära känna dem så att de inte ska vara så rädda för oss när de kommer ut på betet.

Agda

Stina

Maria Magdalena

Gladis

Av de fyra är Agda mest social. Hon tar gärna en bit äpple ur handen och skulle helst äta måååånga bitar men vi vill inte chocka hennes mage med stora mängder ny mat. Stina är också ganska lättillgänglig men både Gladis och Maria Magdalena är väldigt skeptiska. Igår såg Maria Magdalena ganska skräckslagen ut och verkade hyperventilera ett tag efter att de kommit av kärran och in i stallet. Idag ser hon betydligt lugnare ut men vill inte komma fram och äta ur handen än i alla fall.

En sorgens dag

Igår var det en sorgens dag här. I lördags upptäckte vi att en av våra två grisar, Lilleman, visade sjukdomstecken – svaga bakben. Den friska grisen, Manuel, stod som vanligt med stadiga ben när han åt men den sjuka stod med ansträngda, lätt böjda och lite darriga ben. Han åt dock med god aptit. På söndag morgon såg det ungefär likadant ut men på söndag eftermiddag så gick han mycket ostadigt och satte sig ofta ned på rumpan och verkade andas tungt. Däremot kunde han springa!? Huruvida han hade ont vet jag inte men Manuel var på honom och puttade som för att hjälpa honom upp (såg det ut som i alla fall).

På måndagen såg det likadant ut som på söndagseftermiddagen så jag ringde SVA (statens veterinärmedicinska anstalt) och fick prata med en veterinär som är specialist på grisar. Hon sa att utifrån symtomen kunde det vara ett av dessa tre: rödsjuka, selen+E-vitamin-brist eller osteokondros, den första smittsam, den andra näringsbrist och den tredje medfödd. De har haft tillgång till saltsten med selen tills alldeles nyligen då den helt plötsligt var borta men grisen som var sjuk hade jag sällan sett slicka på den.

Någon vecka innan allt detta hade vi hittat en köpare till en av grisarna och försökte även hitta en köpare till den andra men hade inte lyckats och tur var väl det. Enligt lagen får man inte ha en ensam gris och eftersom det skulle kunna vara en smittsam sjukdom och köparen inte hade möjlighet att hålla honom i karantän valde vi att ta bort båda även om den andra såg helt frisk och stark ut. Hade vi haft fler grisar hade vi kanske bara tagit bort den sjuka och avvaktat för att se om de andra skulle få symtom också eller inte.

Det kändes väldigt tråkigt men förstås nödvändigt att ta bort den sjuka grisen men ännu tråkigare att ta bort en (åtminstone till synes) frisk gris. Rekommendationen är att inte ta reda på kött från sjuka eller misstänkt sjuka djur, varken till människor eller som djurfoder, så jag vågade mig inte på att ta reda på köttet efter Manuel.

Svensk Lantbrukstjänst var väldigt snabba. Jag ringde igår på morgonen när de öppnade vid 7:30 och de var här vid 9:30, mycket bra service. Jag gav galtarna mat och sedan gick jag gråtande därifrån med händerna över öronen medans han från Sv. Lantbrukstjänst tog hand om resten. Det gick snabbt och det kändes bra att slippa se Lilleman så svag och kanske ha ont. Efteråt stod det två nästan fulla mathinkar kvar och så var det blod på marken. Jag täckte över blodet med halm så att förbipasserande inte skulle behöva se eftersom det var precis bredvid vägen.

Planen var förvisso att vi skulle bli grislösa eftersom de fullgjort sin bökningsuppgift hos oss men det nu blev vi grislösa av en väldigt sorglig (och dyr!) anledning. Vi kommer att sakna våra härliga killar som rymde otaliga gånger, dreglade när vi kom med maten, pratade med oss och som älskade att bli borstade med rotborste och att kela och bli kliade på magen. Jag hoppas att de har det bra i Linderödshimlen och att de nu springer glatt omkring på stadiga ben och bökar, betar friskt gräs och kanske hittar några snygga tjejer att roa sig med.

Nu lämnar vi 2016 bakom oss och går med tillförsikt in i 2017

En hel del har hänt hos Fru Gran under 2016. Parallellt med att gästhuset blev ombyggt till B&B så har observationerna av gårdens förutsättningar varit det viktigaste vi har ägnat oss åt. Observationerna ligger nu till grund för den design av gården som vi håller på med. Bit för bit håller planerna på att ta form. Vi återkommer inom kort om det.

Under året som gick skaffade vi ankor och grisar. Det har varit roligt att se gården börja befolkas av djur. I år kommer fler. Allra först, i andra halvan av mars, kommer en liten valp 😀 Jag som har längtat efter en hund i princip sedan jag kunde säga ordet hund ser verkligen fram emot att få en ny familjemedlem. Maken gillar också hundar men är inte riktigt lika angelägen som jag. Det blir en Svensk lapphund och tanken är att den ska vara med oss hela dagarna och hjälpa till med det en hund kan hjälpa till med, framför allt valla djuren. Framåt försommaren hoppas vi att vi ska få tag i ett par fjällkor eller fjällnära kor och sedan några får. Kanske blir det också höns, om vi hinner bygga ett hönshus.

Dessutom kommer vi att bygga växthus, anlägga odlingar för ett andelsjordbruk , stå värdar för en skogsträdgårdskurs, anlägga en lite större skogsträdgård än den lilla som vi påbörjade hösten 2015, ansöka till kommunen om rotzon som rening av vårt avloppsvatten (både gråvatten och svartvatten), ta emot många gäster i vårt fina B&B, hugga ned träd för att öppna upp för framtida odlingar, fortsätta utveckla samarbetet med Högsåsenföreningen och andra entreprenörer, utöka bigården, ta morgondopp i Narven och njuta av tystnaden i Tiveden.

Här följer en bildkavalkad över året som gick hos Fru Gran.

 

Kommer en kommer alla

Att grisar skulle vara så väldigt sociala hade jag inte insett. De är sociala både med varandra och med oss. Börjar en böka i en grop så är snart alla där och om husse kommer så betyder det väldigt ofta mat och då är alla snabbt på plats. Och visste in att uppspelta grisar går upp i falsett ;D

Ni har säkert alla hört uttrycket kelgris. Det finns en mycket bra anledning till detta uttryck. Att bli kelad med är nämligen grisarnas favorit, jämte att äta förstås. Om det är att bli kliad bakom öronen eller att borstad med en rotborste tycks spela mindre roll. Helst både ock samtidigt och så kliad på magen förstås. Då lägger man sig ned på sidan och visar upp magen, sluter ögonen och väntar på den sköna studen. Och är det tre grisar så – kommer en så kommer alla…

Första på plats

Första på plats

Andra på ingång

Andra på ingång

Den tredje på fall

Den tredje på fall

Det är svårt att tro att det är samma grisar och samma husse som jag skrev om för dryga två månader sedan...

Det är svårt att tro att det är samma grisar och samma husse som jag skrev om för knappa två månader sedan

Och är man bröder så håller man ihop

Och är man bröder så håller man ihop

Att leva i och med naturen…

…har sina sidor. Igår blev inte mycket som planerat. Vi blev avbrutna för att ta hand om en bisvärm. När vi flyttade vårt enda bisamhälle från stora staden till lilla gården för en dryg vecka sedan visste vi att bina planerade att svärma för att dela samhället eftersom de hade byggt drottningceller. Därför delade Ruben på samhället dagen efter att de kommit på plats och delningen verkar ha gått bra. Det är full fart i den nya kupan.

Det vi inte hade räknat med var att det ursprungliga samhället fortfarande tyckte att de var lite trångbodda och önskade svärma trots delning och trots att de fått extra ramar i kupan. Mitt på dagen igår när jag precis var klar med att sätta upp spaljé och plantera luffaplantor (”tvättsvampsgurka”) så hörde jag hur hela ladugården vibrerade av alla bin. Jag gick och tittade på kupan och det var ett fasligt liv framför den. Jag hämtade Ruben och frågade vad som var i görningen. Han misstänkte att det var en svärm på gång. Efter en stund hade de flyttat sig en bit från kupan mot en träddunge. Det öronbedövande surret fortsatte och så småningom började de slå sig ned på en rönngren bara två meter upp, på perfekt nedplockningsavstånd. Det blev fler och fler på grenen som tyngdes ned allt mer och färre och färre som surrade i luften.

DSC03583

DSC03585

Dags för förberedelser för att fånga in svärmen – fram med en ny kupa med få ramar i så att de skulle få plats. På med ”rymddräkten” och iväg in i träddungen. Med en sekatör klippte Ruben av grenen som svärmen hängde på. Med ett hastigt ryck åkte i stort sett hela svärmen ned i  kupan.

DSC03588

DSC03591

DSC03592

Ett gäng bin hade satt sig på stammen och efter en stund började de promenera ned mot kupan. Det var ett tydligt tecken på att drottningen verkligen hade hamnat i kupan. Vi väntade en timme eller så och sedan på med locket och så satte vi kupan på plats.

DSC03603

DSC03605

DSC03613

DSC03617

Det var en så häftig upplevelse att få ta del av hela den här processen – allt från detta öronbedövande surr och ett sammelsurium av bin i luften till att de snällt vandrade ned i kupan som om de vore dresserade. Naturen är förunderlig och det är fantastiskt att få studera den på nära håll även om dagens planerade arbetsinsats inte blir som man har tänkt sig.

Ett litet steg mot självhushållning – myskisarna är på plats

Idag hämtade jag dem – de två damerna och en herre. Säljaren frågade om vi ville ha ruvningsbenägna eller bra äggläggare. Jag valde äggläggare eftersom jag vill ha mer ägg än ällingar. De var lite svårfångade men till slut var alla tre nere i två flyttkartonger, damerna för sig i den stora kartongen och herren för sig. In i bilen och iväg hem.

Myskankstransport

Myskankstransport

Ankhuset var förberett med spån, halm, vatten och mat.

Ankhuset var förberett med spån, halm, vatten och mat.

Förutsättning för ällingar

Väl hemma fick de först gå in i ankhuset där herren, som tydligen varit låg i rang hos den förre ägaren, såg sin chans och hoppade på den ena honan direkt.

Damerna vågade sig ut först

Damerna vågade sig ut först

Herren verkade lite misstänksam

Herren verkade lite misstänksam

Men sedan kom även han ut och bekantade sig med den lilla rastgården som bara är för några dagar. När de har lärt sig var maten finns ska de få gå fritt på gården och simma i dammen.

Men sedan kom även han ut och bekantade sig med den lilla rastgården som bara är för några dagar. När de har lärt sig var maten finns ska de få gå fritt på gården och simma i dammen.

 

Myskankorna kommer snart…

…och snart är deras bostad klar. De ska få bo kungligt på 3 kvadratmeter byggt på mestadels återanvänt material från ombyggnationen i gästhuset.

Vi hittade några sammafogade rader av tegelsten i en hög bakom vedboden.

Vi hittade några sammafogade rader av tegelsten i en hög bakom vedboden. De fick ligga under lastpallarna för att undvika markkontakt.

Grunden

Grunden är totalt fem lastpallar, tre i rad och ovanpå det två stycken som utgör en upphöjning för värpredena.

Som golv återanvände vi det som snickaren tog bort i de blivande badrummen i gästhuset - spånplatta med plastmatta på.

Som golv återanvände vi det som snickaren tog bort i de blivande badrummen i gästhuset – spånplatta med plastmatta på.

Reglarna är uppe.

Reglarna är uppe.

Det blev lite våtrumsgips kvar från de nya badrummen de fick bli innertaket.

Det blev lite våtrumsgips kvar från de nya badrummen de fick bli innertaket.

Innerväggarna är av återanvänd plywood.

Innerväggarna är av återanvänd plywood.

När man återanvänder material och dessutom har lite för lite så får man lappa och lägga omlott, som ett lapptäcke.

När man återanvänder material och dessutom har lite för lite så får man lappa och lägga omlott, som ett lapptäcke.

Till yttertaket har vi använt samma spånplatta med plastmatta på som till golvet. Det blir ett stadigt underlag till sedumtaket som vi sedan ska anlägga.

Till yttertaket har vi använt samma spånplatta med plastmatta på som till golvet. Det blir ett stadigt underlag till sedumtaket som vi sedan ska anlägga.

En sommarbostad till ankor behöver inte vara isolerad men för att kunna hålla mins 5 grader på vintern så ville vi isolera. Även isoleringen är återanvänd från gästhuset från väggar som vi rev.

En sommarbostad till ankor behöver inte vara isolerad men för att kunna hålla mins 5 grader på vintern så ville vi isolera. Även isoleringen är återanvänd från gästhuset från väggar som vi rev.

För att minimera risken för rovdjur att kunna ta sig in till ankorna satte vi putsnät utanför isoleringen. Om någon gnager sig igenom ytterpanelen ska de i alla fall få fila tänderna innan de kommer vidare.

För att minimera risken för rovdjur att kunna ta sig in till ankorna satte vi putsnät utanför isoleringen. Om någon gnager sig igenom ytterpanelen ska de i alla fall få fila tänderna innan de kommer vidare.

Till ytterväggarna har vi använt pärlspont och annan spont, även det från gästhuset och ett gammalt fönster hittade vi på logen. Jag hade gärna haft ett fönster med klart glas men det fick bli ett med frostat eftersom det var det som fanns.

Till ytterväggarna har vi använt pärlspont och annan spont, även det från gästhuset och ett gammalt fönster hittade vi på logen. Jag hade gärna haft ett fönster med klart glas men det fick bli ett med frostat eftersom det var det som fanns.

Dörrarna som vi hade tänkt använda fanns på kolonilotten när vi tillträdde den för snart 7 år sedan. Jag har sparat dem för jag tyckte om dem och gångjärnen. Äntligen skulle de komma till användning. Dock var de alltför ruttna för att kunna användas så jag fick bygga nya med de gamla som förlaga. Här fanns inget material att åternavända så jag fick ta nytt.

Dörrarna som vi hade tänkt använda fanns på kolonilotten när vi tillträdde den för snart 7 år sedan. Jag har sparat dem för jag tyckte om dem och gångjärnen. Äntligen skulle de komma till användning. Dock var de vid det här laget alltför ruttna för att kunna användas så jag fick bygga nya med de gamla som förlaga. Här fanns inget material att åternavända så jag fick ta nytt.

Även regniga dagar kan man bygga med lite regnskydd.

Även regniga dagar kan man bygga med lite regnskydd.

Värpredena är byggda av formplyfa som jag hittade i ladugården. Innerväggar, dörrar och runt fönstret har jag målat med grundfärg från Av jord. Det är jordpigment som man blandar till en äggoljetempera. Jag tänkte först måla med vitt ovanpå men jag ångrade mig. Jag gillar färgen som den är.

Värpredena är byggda av formplyfa som jag hittade i ladugården. Innerväggar, dörrar och runt fönstret har jag målat med grundfärg från Av jord. Det är jordpigment som man blandar till en äggoljetempera. Jag tänkte först måla med vitt ovanpå men jag ångrade mig. Jag gillar färgen som den är.

Jag hoppas kunna hämta ankorna imorgon. Det blir tre stycken cirka ett år gamla myskankor, två damer och en herre. Vi hoppas på stora fina ägg och ett gäng ällingar 😀