En trädgård kan bära med sig många minnen. Vår trädgård bär med sig spår av omsorg och planering från tidigare ägare. Det syns att någon som bodde här för många år sedan värnade om trädgården ur ett estetiskt perspektiv. Det finns ganska många rabatter med fint sammansatta kombinationer. Gårdens senaste ägare påtalade sin brist på intresse för trädgården och de har mest vårdat gräsmattan, en smaragdgrön prydnad. Resten av trädgården har fått förvildas under ganska många år. Det finns något charmigt i det. Var vi än tittar utanför den snaggade gräsmattan så känns det mer vilt än tamt – en påtaglig kontrast mellan det tuktade och naturens växtkraft. Det blir tydligt hur bra naturen klarar sig utan oss.
Fullt av nässlor
Den tidigare köksträdgården bakom rosenbågen har fullständigt invaderats av brännässlor, kirskål, tistlar, rallarros och jättebalsamin. Jag har upptäckt flera vinbärsbuskar här bakom snårskogen av jättebalsamin och skördat mer bär på en enda svartvinbärsbuske än man vanligen får på fyra-fem stycken. Uppenbarligen har busken trivts mitt i det vilda. Eller så har den trott att den ska dö och gjort allt för att garantera artens fortlevnad genom frösättning. Jag vet inte vilket.
Vinbärsbuskar i den övervuxna köksträdgården
Rik skörd av svarta vinbär
Köksträdgården har också invaderats av mynta, en god sort som vi plockade och torkade till te. Det kommer att räcka hela vintern till oss själva och så blir det fina gå-bort-presenter.
Mynta på tork
Det blir en stor utmaning att omvandla denna ogräsdjungel till en fordig köksträdgård igen, om det nu verkligen är här köksträdgården ska ligga i framtiden. Inom permakultur så rekommenderas man att observera en plats i minst ett år innan man planerar för och gör några stora förändringar. Det innebär att tidigast nästa sommar vet jag var köksträdgården ska få sin permanenta plats. Till dess kommer jag att skapa en tillfällig köksträdgård genom att odla upp en bit av gräsmattan. Vi kommer antingen att bygga en sarg av nedhuggna smala trädstammar som ligger lite varstans runt om i vår lilla skog eller lägga dit pallkragar som jag ska ta med mig från kolonilotten som vi har haft i sex år i den stora staden som vi flyttar från. Gräset ska täckas med ett tjockt lager tidningspapper som vi har fått av grannar, nära och kära. Detta för att minska ogrästrycket. Sedan fyller vi på med jord från en stor jordhög som finns på gården och med hästgödsel från ”guldreserven” som ligger kvar bredvid stallet. Förra ägarna hade tänkt forsla bort gödselhögen men jag övertygade dem att vi önskade behålla den. Tack för denna fantastiska gåva! Mull och näring på samma gång. Vilken tillgång i en ekologisk odling.
/Mona
